Före det här året levde vår familj ett rörligt liv. Vi var sällan på ett ställe mer än en månad i sträck. I synnerhet på resor i USA och Sydeuropa blev det en vana att vi bosatte oss så att säga i mitten av ingenstans en del av tiden. I New York körde vi bort från staden, till delstatens norra del; i Kalifornien tog vi oss till sekvojaskogarna och i norra Italien till bergstrakter där granarna stod stolta och tysta i branta sluttningar – precis som de har gjort långt före oss och kommer att göra länge efter oss också. När världen i våras förändrades och alla blev hemma hittade vi oss själva i södra Finlands skogar. Den plats dit vi tidigare hade flytt undan stadens smuts och buller var nu den plats dit vi gav oss av på äventyr och för att vädra huvudet, en motvikt till de eviga hemmadagarna.

Att röra på sig i naturen gör knoppen gott samtidigt som det gör kroppen trött på precis rätt sätt. Rent estetiskt finns det också något meditativt i ett skogsperspektiv. Även när växtligheten har fått uppstå och sprida sig fritt upprepar sig samma färger och former harmoniskt på alla håll. Det sviktar i marken under fötterna och luften doftar friskt. I skogen är inget ritat med linjal och kontrollerat av människan. Det är i naturens råa styrka som skogens skönhet finns.

En engelsk vän jämförde finländare och svenskar på ett godlynt sätt och sade att vi finländare på ett bra sätt är mer ett skogsfolk. För mig var det en komplimang. Att vara jordnära, att ha en nära koppling till naturen, det är nog något som finns i den finska folksjälen. Samtidigt inser jag hur privilegierade vi är här i norr. Vi lever i en ren miljö, glest och fritt, med stadsnatur inom räckhåll och inte har vi långt till den vilda naturen heller. Finland är ett av de länder där allemansrätten fortfarande finns kvar och är inskriven i lagen. Oberoende av vem som äger marken får man röra sig i naturen och plocka svamp, bär och örter. Jag märker att det tidigare var en självklarhet för mig, mer än det borde vara. Nu känns allemansrätten som en stor lyx.

Men idag handlar livet för de flesta av oss om annat än att vandra i skogen och laga stressfri mat. I naturen är det lätt att varva ner, men när det är som bäst är hemmet också en plats som lugnar ner och laddar batterierna. I inredningssammanhang är lugn och ro lite olika för mig beroende på årstid, eftersom skillnaden i temperatur och ljus är så stor mellan sommar och vinter. Men två fasta punkter har jag oberoende av årstid: växter och trä.

Jag har träd på båda sidor om mitt hus, vilket gör att jag under dagtid får in naturen i mitt hem. Under den mörka tiden på året, när det mest är grått eller svart man ser utanför fönstret, blir krukväxterna desto viktigare. Jag gillar mörka krukor, så att gränsen mellan kruka och mull suddas ut. I en brun Riihitie-kruka känns det nästan som om växten växer upp ur en bit jord.

Av alla inredningsmaterial är trä det som är mig kärast: det inte bara ser vackert ut, det känns och doftar gott och förbättrar akustiken. Största delen av möblerna i mitt hem är tillverkade i trä. En del är flera decennier gamla och varje gång jag själv skaffar en ny möbel tänker jag att någon både ska kunna och ska vilja använda den efter mig.

Alvar Aaltos Fåtölj 406 har en stomme av björkträ och ett flätat säte av sadelgjord av linne. Det är den lättaste fåtölj jag vet och på många sätt en idealmöbel för vår tid: vacker, versatil och lätt att flytta i hemmet till just den plats där man i stunden har de bästa förutsättningarna för att jobba, läsa eller hålla videomöte. Hemma har vi gott om plats för två personer, men de senaste månaderna har ändå tvingat oss att tänka igenom hur vi använder det utrymme vi har, så att båda två får arbetsro – en bekväm arbetsställning och tillräckligt med ljus och rum för att tänka. En massiv länstol som hela tiden var i vägen fick flytta ut till sommarstugan; smidiga möbler som går att använda på olika sätt gör vardagen enklare. Aaltos trebenta Pall 60 har alltid varit behändiga allt-i-allon i mitt hem. Vi använder dem som småbord och ibland till att sitta på. Jag började tillfälligt använda ett par av dem som nattduksbord i väntan på att jag skulle hitta precis de bord jag vill ha. Det var för elva år sedan men pallarna fortsätter sin tjänstgöring intill sängen.

Hemmets betydelse framhävs under vintern och i år är det mer sant än någonsin. Hemmet är andligt och fysiskt en trygg hamn som ger skydd mot naturens krafter och en oförutsägbar värld. Där gränsen mellan hem och gård suddas ut under sommaren märker jag ofta under vintermånaderna att den där gränsen, kontrasten mellan ute och inne, blir en av de viktigaste stämningsskaparna för mig. När det är kallt ute kan man njuta av värmen hemma. Det dimmigt blåa vinterljuset känns stämningsfullt när man tänder ljus inomhus och knäpper på lampor i varma toner.

Belysningen är säkert det enskilda delområde inom inredningen som jag fäster mest uppmärksamhet vid på vintern. Mitt andliga livsrum fortsätter så långt som mina ögon kan nå; genom en öppen dörr till rummet intill och på dagen till det jag kan se utanför mitt fönster. När det är mörkt blir det mysigt hemma när jag markerar de viktiga platserna och mina yttre gränser med ljus.

Jag har njutit av många trevliga vinterkvällar vid mitt runda bord under lampan A201. Kring bordet sitter sex personer bekvämt. Ljuskäglan samlar sällskapet, lyser upp allas ansikten vackert – och resten av världen försvinner i fonden. En gång var middagssällskapet större och vi förlängde bordet till en lång oval. På något lustigt sätt kändes de som satt i ändorna avlägsna och hamnade nästan utanför samtalet, eftersom de satt utanför ljuskäglan. För ett längre bord skulle man naturligtvis ha behövt två lampor, eller så borde den enda lampan ha hängt högre upp. Jag tog det som en bra påminnelse om hur mycket man kan påverka inte bara trivseln utan också hur människor agerar med varandra genom ändamålsenlig inredning.

Jag är inte speciellt stilintresserad, men stämningen i ett rum och den inverkan som de inredningsbeslut som har fattats har på människor fascinerar mig alltid. Jag ler ibland när någon säger något fint om mina prydnadskuddar, men jag gitter inte rätta dem och säga att kuddar aldrig är prydnader hos oss, utan finns till för att göra sittställningen bekvämare eller vara ett stöd under nacken när man lägger sig på soffan. En stol som har valts enligt måtten på ens egen kropp gör en enorm skillnad när man sitter vid ett bord och jobbar: stolen avgör om kroppen hamnar alltför långt från bordet eller om den lyfter mig och placerar mig intill mitt jobb.

Och så finns förstås alla de småsaker som gör dagen skönare, som alla kanske inte lägger märke till, men som en estet alltid uppskattar. Ett enkelt men omsorgsfullt dukat bord, en säng bäddad med rena lakan, en god handtvål och handduken i badrummet. Lampor som inte bländar utan sköter sin uppgift. Småbord på lämplig höjd för böcker och temuggar intill fåtöljer och soffor. Varma mattor där man rör sig barfota. Eld i den öppna spisen. En lykta vid ytterdörren. Något grönt i varje rum.

Text och foto: Sara Karlsson

Artek Helsinki 
Centralgatan 1 B
00100 Helsingfors, Finland
tel. +358 10 617 3480
artekhelsinki@artek.fi
må-lö 10:00 – 18:00