Vadarstövlar i tamburen – en vinter hemma och i fjällen

Marinella “Monni” Himari är en författare som bor i norska Lakselv. Hennes verk “Erältä, eräistä” ingår i Artek Helsinki-butikens sortiment. Den kritikerrosade boken ger ögonblicksbilder av finsk skog och kombinerar fina naturfotografier med personliga texter som för läsaren längs stigar och via lägereldar in i skogens djup och människans innersta.

Winter2020_Marinella_Himari_1
Erältä, eräistä-bok, 29 € Foto: Marinella Himari

Mitt hem är min trygghet, en hamn som ger skydd när naturen är demonstrativ; när det blåser snålt från nordost och fönsterkarmarna täcks av is; när man i ett, i ett får skotta snö från den stora terrassen. Terrassen är nämligen min andra frys om vintern.

Laxfiskesäsongen har avslutats för i år, polarnatten börjar snart. För mig betyder det en period av lugn och skrivande – en tid då jag kan dra andan lite innan det har snöat tillräckligt och isarna bär, så jag kan ge mig ut för att pilka.

Till min utbildning är jag industriell formgivare. Efter att ha tillbringat en vårtermin med Erasmus-utbyte vid designskolan ISIA i Italien år 2008 fattade jag hur fantastisk Finlands natur är; jag saknade björkarna och tallarna; jag saknade sjöarna, älvarna och havet. I Faenza fanns det bara en fontän. Den var som ett fängelse för vatten, tänkte jag.

Träets doft är trygg och bekant. Mitt hem är byggt av trä, men dess bräder är bara ett första steg mot drömmen om en egen stockstuga. Den stugan skulle jag vilja bygga vid Porsangerfjorden i Norge. Jag behöver inte mycket, men jag vill att det jag väljer är hållbart, både i år och för ögat. En Kaari-vägghylla med arbetsbord skulle utgöra en skön kontrast mot massiva stockar och i en Mademoiselle-stol skulle jag lägga en mjuk pläd av ylle. Pläden skulle vara så stor att jag kunde svepa mig in i den och mysa med mitt ödemarksbibliotek. Att läsa är en bra motvikt mot att skapa.

Hållbara naturmaterial gör ett hem trivsamt och ekologiskt. Träet andas och med åren blir träytor vackert patinerade. Träet andas dessutom på ett annat sätt än maskinellt luftombyte med mekaniska lungor.

Mitt slutarbete i industriell design vid Kuopio Designakademi var inget koncept, ingen varumärkesförnyelse och ingen produkt, utan en studie i hur man analyserar en produkts genetiska struktur. Produktutveckling följer naturligt urval och evolution, tar ett felsteg då och då för att sedan återvända till en fungerande väg. Som en del av min studie jämförde jag saxar med smarttelefoner – vilket visar att saxen i alla tider har behållit sin form, medan telefonen kan ha sett ut som en banan, en snäcka eller en spelkonsol. Det var experiment som inte varade länge.

Jag kunde lika gärna ha valt Arteks produkter i stället för saxen, för Arteks formspråk har också hållit och varat: det böjda L-benet som används i möblerna är bara ett exempel på en uppfinning som har visat sig fungera väl och vara hållbart. Det bär fortfarande.

Jag behöver knappast säga att mitt lärdomsprov var avvikande – rent av så avvikande att tanken först väckte lite motstånd. Men det gick vägen och jag fick bästa möjliga vitsord. För mig har det alltid känts naturligt att skriva. Det samma gäller att studera detaljer och i synnerhet naturen. Idag lever jag ut det jag har lärt mig och de möjligheter som mina val har gett mig som innehållsstrateg, naturfotograf och författare. Design kan alltså innebära många olika saker och det är genom att lyssna till sitt hjärta som man hittar sitt livs stig.

Min stig har lett mig till Nordnorge, men gör ofta avstickare tillbaka till Finland – till nationalparker och naturmål som jag får dokumentera å jobbets vägnar. Naturskydd och uppskattning för gamla skogar har gjort träet som material har blivit mer ansett. Jag strävar efter att i mitt liv göra så hållbara val som möjligt. Det är inte alltid lätt, men det finns nog alternativ om man är nyfiken, barmhärtig mot sig själv, och intresserad av människor och finländsk design och de möjligheter som formgivning ger. Det gör gott att då och då se över sina egna konsumtionsvanor.

Vadarstövlarna får stå i tamburen och vänta till i vår. Före det drar jag på mig tjocka vinterstövlar, gör dagsutfärder i fjällen och pilkar efter fjällröding och vackert silvrig öring, men bara så mycket jag äter. Potatis ur eget land passar perfekt med rökt fisk.

Livet är otaliga val, men om man lyckas välja rätt direkt bär den magin en i många år.

Text och foto: Marinella Himari

Läs också

Artek Helsinki 
Centralgatan 1 B
00100 Helsingfors, Finland
tel. +358 10 617 3480
artekhelsinki@artek.fi
må-lö 10:00 – 18:00